”Läxan av Brexit”

En av de mest alarmerande slutsatserna att dra från Brexit-omröstningen är hur uselt opinionsmätningarna fungerade. Opinionsmätningarna under sista veckan pekade på Bremain, stanna kvar i EU, och fick investerarna att hålla sig kvar på aktiemarknaden. Börskurserna steg under den sista veckan. Oddsen för Brexit ökade. De brittiska opinionsinstituten klarade inte av att förutse Brexit, vilket inte påverkade bara investerare och vadslagare, utan förstås även aktörerna som drev kampanjerna. En parallell är riksdagsvalet 2014 då Miljöpartiet trodde på opinionsmätningarna och att det befann sig i krig om tredje platsen bland partierna med Sverigedemokraterna. Valresultatet visade att Sverigedemokraterna nådde 12,9 procent och Miljöpartiet  6,9 procent.  Då som i Brexit-kampanjen togs felaktiga beslut på grund av felaktiga opinionsmätningar. Opinionsmätningar i alla fall i Sverige och Storbritannien tycks ha svårt att korrekt mäta väljare som röstar mot etablissemang och mot förändring, i vilket invandring är en del. Det undergräver förtroendet för opinionsmätningar och opinionsbildare som driver kampanj måste på allvar fundera på nya sätt att mäta opinionslägen eller i alla fall räkna med avvikelser i de befintliga.
 

I både Brexit och svenska valet ställdes ett fungerande system mot ett ofärdigt, ovisst system och det systemet som bevisligen fungerade i stort sett väl, förlorade. Hur de rödgrönas politik skulle utformas och vilka som skulle styra var inte givet vid valet 2014. Vem som ska leda Storbritannien i dag och vilken politik som ska föras och vilken landets roll utanför EU är heller inte givet. I båda fallen kastade sig majoriteten av väljarna ut sina länder i det okända. För väljarna kan det handla om att det oväsentligt vilket fjärran maktepicenter som styr, proteströster mot ett etablissemang och förstås om hårt skrämselkampanjande från utmanarsidan om hur dåligt det går för landet, som Socialdemokraternas Sverige-går-sönder-kampanj i valet 2014.

Läxan som kan dras av det är att det inte räcker med att visa upp ett fungerande system. Det krävs mer. Förmodligen:

* ge hopp till alla som inte känner sig sedda.
* konkretisering bortom slogans som ”Bygga Sverige starkare”, traditionell reklam funkar inte som förut.
* vara lokal och global på samma gång.
* hitta rätt influerare, hur många av pensionärerna som röstade för Brexit brydde sig om att David Beckham förespråkade Bremain?
* hitta sätt att slå sönder den skrämselpropaganda som är så enkel för så många aktörer att trycka ut i Sociala medier. Förstås handlar det om att ge väl valda motbilder och då kanske inte visa en thai-kiosk som exempel på lyckad integration, som Moderaterna gjorde 2014. 

 

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion